مفهوم القداسة من منظور الكتاب المقدس

Omvändelse i Bibeln är inte bara en flyktig känsla av ånger eller ord som uttalas med läpparna, utan en radikal förändring i en människas livs riktning. Det är att vända sig bort från ondskans väg, överge den gamla vägen och helt rikta hjärta, sinne och vilja mot Herren. Omvändelse är en övergång från mörker till ljus och från död till liv.

I den kristna tron är omvändelse inte upprepad i sitt väsen, utan ett avgörande beslut en gång för alla, genom vilket en människas inre riktning helt förändras. Det är en förvandling av sinne, vilja och livsföring mot Herren, ett avvisande av syndens herravälde och en vägran att acceptera ondskan som ett levnadssätt. Samtidigt förblir människan svag och kan falla, men Herren förlåter i sin nåd felsteg som sker utan avsikt, planering eller medvetet uppror.

Den heliga Skrift lär tydligt att alla människor syndar och att alla är i behov av vår Herre Jesu Kristi nåd och frälsning:

”Ty alla har syndat och saknar Guds härlighet.”

(Romerbrevet 3:23)

Tron på Kristus accepterar dock inte dem som gör ondskan till en princip eller livsstil. Därför kallar Herren oss till helighet, inte som ett val, utan som en gudomlig kallelse:

”Var heliga, ty jag är helig.”

(1 Petrusbrevet 1:16)

En människa kan inte vandra i två motsatta riktningar samtidigt. Hjärtat har bara en sann riktning. Den som riktar sitt liv mot ondskan skördar fördärv och död, men den som riktar sitt liv mot rättfärdighet och godhet tar emot frälsning och liv. Som Skriften säger:

”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.”

(Romerbrevet 6:23)

Därför vänder vi oss till Kristus, omvänder oss från vår tidigare väg och föds på nytt som en ny skapelse i Honom:

”Alltså, om någon är i Kristus, är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, allt har blivit nytt.”

(2 Korintierbrevet 5:17)

Vår Herre Jesus Kristus varnade tydligt för faran med att inte omvända sig och sade:

”Om ni inte omvänder er, skall ni alla gå under på samma sätt.”

(Lukas 13:3)

I Hesekiels bok uppenbarar Herren sitt hjärta fullt av barmhärtighet gentemot människan:

”Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag har ingen glädje i den ogudaktiges död, utan att den ogudaktige vänder om från sin väg och lever.”

(Hesekiel 18:23)

”Omvänd er och vänd er bort från alla era överträdelser … Varför skulle ni dö?”

(Hesekiel 18:30–31)

Här ser vi tydligt att människans undergång inte är Herrens vilja, utan resultatet av ett mänskligt beslut att förkasta omvändelsen.

När en människa verkligen omvänder sig förvandlas hennes gärningar från döda gärningar till levande gärningar, och hennes liv vittnar om den äkta förvandlingen i hjärta, sinne och vilja. Hon förenas med Kristus, förblir i Honom och återspeglar Hans härlighet genom sitt liv:

”Men vi alla, med avtäckt ansikte, skådar Herrens härlighet som i en spegel och förvandlas till samma bild.”

(2 Korintierbrevet 3:18)

En av frukterna av sann omvändelse är hjärtats frid, själens stadga och inre vila, såsom vår Herre Jesus sade:

”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda, så skall jag ge er vila.”

(Matteusevangeliet 11:28)

Därför kräver Herren att vår omvändelse bär frukt och inte bara består av ord:

”Bär därför frukt som hör till omvändelsen.”

(Matteusevangeliet 3:8)

Kära bröder och systrar, omvändelse är inte ett teoretiskt begrepp utan en praktisk handling och en daglig lydnad inför Herrens vilja och Hans bud om helighet och rättfärdighet. Genom denna omvändelse tar vi emot förlåtelse och rättfärdiggörelse, inte genom våra egna gärningar, utan genom vår Herre Jesu Kristi nåd:

”När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.”

(Romerbrevet 5:1)

Omvändelse är det första steget på vägen till Kristus och det sanna måttet på självrannsakan: Har hjärtats riktning förändrats? Har synd blivit avskyvärd och rättfärdighet älskad? Har livet börjat levas för Kristus?

”Omvänd er och tro på evangeliet.”

(Markusevangeliet 1:15)