مفهوم القداسة من منظور الكتاب المقدس

 

​Helighet: En reflektion av Guds natur i den nya människan

​Helighet är inte ett mänskligt moraliskt ideal eller ett socialt beteendesystem, utan snarare ett existentiellt svar på en gudomlig kallelse som flödar ur Guds egen natur. Gud är i sin varelse ”Helig” (Jesaja 6:3; Uppenbarelseboken 4:8), och var och en som möter Honom inbjuds att träda in i Hans helighets sfär. Helighet är därför inte ett sekundärt mål i det kristna livet, utan själva syftet för vilket mänskligheten skapades, återlöstes och kallades – att bli ”delaktiga av gudomlig natur” (2 Petrusbrevet 1:4).

​1. Helighet som avskiljelse och överlåtelse

I Skriften syftar ordet ”helighet” (hebreiska: קֹדֶשׁ – qōdesh; grekiska: ἁγιασμός – hagiasmos) på att vara avskild från allt som är världsligt eller orent, och att vara helt tillägnad Gud.

​2. Helighet som ett inre och yttre liv

Heligheten börjar i hjärtat och kan inte reduceras till yttre sken. Paulus skriver: ”Guds vilja är att ni skall helgas” (1 Thessalonikerbrevet 4:3).

​3. Helighet genom Andens verk

Människan kan inte helga sig själv; det är ett gudomligt verk som sker genom den helige Andes nåd (1 Korintierbrevet 6:11).

​4. Helighet som tecken på tillhörighet

Det är en existentiell nödvändighet: ”Sträva efter... helgelse, ty utan helgelse får ingen se Herren” (Hebreerbrevet 12:14).

​5. Helighet som frälsningens mål

Vi är utvalda för att vara ”heliga och fläckfria inför honom i kärlek” (Efesierbrevet 1:4).